Om döva
Att vara döv - del av en gemenskap
Rätten till att vara döv
Att vara döv handlar om känslan av tillhörighet i en kulturell och språklig minoritet där teckenspråk är en viktig del av gemenskapen. Döva uppfattar oftast sig själva som en social och språklig folkgrupp med ett eget språk. Den döva folkgruppen har många likheter med de övriga minoritetsspråkgrupperna i Sverige. Att vara döv handlar om känslan av tillhörighet i en kulturell och språklig minoritet där teckenspråk är en viktig del av gemenskapen.
Om döva och dövkultur
Att vara döv är mer än att bara sakna hörsel
Alla döva är olika och med teckenspråk som grund utgör vi en språklig och kulturell gemenskap. Vi finns i alla åldrar och har rätt att välja det språk som skapar delaktighet på våra villkor och passar bäst vid olika situationer och tillfällen. Vi har olika preferenser kring språkval och kommunikation genom teckenspråk, skrivet och talat språk.
Funktionsnedsättning eller minoritet?
I majoritetssamhället beskrivs döva ofta som människor med funktionsnedsättning, men betraktas också som en minoritetsgrupp som talar teckenspråk. Den mediciniska termen dövhet ska inte förväxlas med ordet döv. Anledningen är att det inte alltid står i direkt relation till hur mycket personen hör och använder tal, utan också handlar om identitet.
Hur många döva finns i Sverige?
0,1% (1 promille) av den svenska befolkningen är döva sedan födseln eller tidig barndom, vilket innebär omkring 10 000 människor i Sverige. Denna statistik utgår från det medicinska begreppet dövhet vilket inte ska förväxlas med ordet döv som beskriver en identitet. Det finns ingen bekräftad statistik för hur många som identifierar sig som döva.
Dövas rättigheter
Samhället sägs utveckla till det bättre men för folkgruppen döva var guldåldern faktiskt före 1880. Döva fick utbildning på teckenspråk och många döva var verksamma som lärare och rektorer. Det fanns många döva kulturutövare bl.a. skådespelare, författare m.fl. Man kände stolthet över att vara döv. Efter 1880 förbjöds teckenspråket i undervisningen och man försökte lära döva tala samt tolka tal via läppavläsning. Detta gav ödesdigra konsekvenser för barnens utbildning, vilket har satt sina spår än idag.
Dövkultur
Dövkultur har funnits i alla år som det funnits döva teckenspråkiga grupper. Det unika med dövkultur är att den inte är arvsbärande som hos andra minoritetsgrupper. Det beror på att majoriteten av döva barn föds av hörande föräldrar. Att dövkultur ändå existerar visar hur stark sammanhållningen är. Dövkompetensen förs vidare från en döv person till en annan döv person, som en andra familj, då man inom dövkulturen har kunskaperna kring i hur man hanterar livet som döv, förebygger hinder som samhället skapat, utvecklar innovativa lösningar med syfte att lyfta dövas livskvalité. Döva har också utvecklat egna sociala normer samt egna värderingar trots att döva lever i det svenska hörande samhället.
Kännetecken för dövkultur
- Gemensamt språk
- Gemensam identitet
- Gemensam historia
- Egna normer och värderingar
- Världsmedborgare (stor familj även över landsgränser)
- Konsultativitet (behov av informationsutbyte)
Var del av dövgemenskapet!
Stockholms Dövas Förening är en förening för alla som identiferar sig som döva eller talar svenskt teckenspråk. Vi arrangerar föreläsningar, temakvällar, medlemskvällar, informationskvällar och skapar mötesplatser för alla åldrar med visionen "Teckenspråk genom livet".